Tallar

Pinus silvéstris

Det finns många olika sorters tallar runt om i hela världen, det som skiljer dem åt är kottarna, barruppsättningen och trädets form. För enkelhetens skull tar jag bara upp den, i Sverige, vanligast förekommande tallen.

Förekomst

Här i Norden är tall ett utav de viktigaste träden inom skogsbruket och tallvirket används inom både byggindustrin, massaproduktionen och i tillverkningen av möbler, pålar och järnvägssyllar. 35% av Sveriges skogsareal består utav tallskog.
Tallen trivs bra i magra, sandiga, steniga och torra marker, den tål både kyla och hetta men den kräver mycket ljus. För att få tillgång på ljus i täta skogar så växer tallarna sig höga med trädkronan högt upp så att så många barr som möjligt kan få tillgång till solens sken.
Tallar kan bli upp till 30 meter höga och ha en omkrets på över 4 meter!

Bark och barr

På äldre tallar finns det nertill en tjock, gråbrun och sprucken bark, medan den högre upp är rödbrun och faller av i tunna flagor (ungefär som björkens).
Tallens rotsystem är starkt och djupgående för att klara av stormigt väder trots sin otroliga längd. Om man gräver fram de yttersta rotförgreningarna kan man se förtjockningar med vita trådar runt om, det är svamprot (mykorrhiza) och är helt ofarligt för trädet. Svampen och tallen lever i symbios med varandra och hjälps åt med näringstillförseln.
Tallen har i varje barrknippe två 4-6cm långa, mörkgröna barr som faller av efter ca 3 år, utom i fjälltrakterna där de sitter kvar i upp till 9 år.
När tallen utvecklar nya barr så börjar kvistarnas ändknoppar växa ut till långskott som har små hinnaktiga fjäll, och i fjällens veck utvecklas sedan barren i par. När barren blivit gamla faller de av parvis.

Blommor och frön

Tallen har enkönade blommor men på samma träd finns både han- och honblommor.
Hanblommorna växer tätt samlade på ganska små långskott och det är endast i topparna de utvecklar barr.
Resten av långskottet är beklätt utav pollensamlingar som sprids i luften och samlas ofta i sjöar på försommaren och bildar som en gul beläggning.
Honblommorna sitter 1-5st i andra toppen på andra långskott. Det tar nästan två år innan tallkottarna är mogna nog för att fälla sina frön.
Det knäppande ljud man kan höra från talltopparna en torr, solig senvinterdag, är kottarna som sprätter upp sina kottefjäll och släpper ut sina bevingade frön så de kan spridas med vinden. Frönas vingar fungerar som ett skydd mot olika fåglar och andra djur som vill åt den näringsrika frökärnan. Både hackspetten och korsnäbben har sina knep för att komma åt kärnan.

Uppväxt

När ett utav tallens frön når marken och börjar gro, växer det först upp en stam där 4-7 barr sitter ett och ett i en ring. Det är inte förrän efter tre år plantan utvecklar parvist sittande barr.
Tallen växer under perioden maj-juli och ett ungträds toppskott kan växa en meter varje år!
När tallen växt till sig och blivit lite äldre växer den mer på bredden än längden och breder då ut sina grenar. En tall kan bli upp till 400 år men vanligast är 250 år. Den äldsta kända tallen i Sverige blev 654 år!

Fiender

Tallen har, precis som så många andra växter och djur, fiender. I tallens fall är parasiter det vanligaste förekommande (näst efter sågmaskiner). Några utav de vanligare parasiterna är tallmätaren (Búpalus piniárus), törskatesvampen (Cronártium pi´ni) och snöskyttesvampen (Phaci´dium inféstans). Tallmätarens larver kan kaläta de infekterade träden som sedan dör, speciellt Tyskland har fått stora problem med dessa. Parasitsvamparna orsakar stora skador på bärarträdet och törskatesvampen är svårast att bli av med. Törskatesvampens mycel tränger in i stammen och täpper till ledningsvävnaderna som leder till att trädet sedan dör. Snöskyttesvampen angriper främst plantor och ungträd, först barren och sedan tränger mycelet vidare in i grenarna och vidare till stammen. I Nordsverige ställer denna parasit till med stora ekonomiska problem.